Öppet Spår 2013

Puls ÖS 2013

Efter den lokala skidtävlingen Södra Berget Runt fick jag ett ryck och anmälde mig till Öppet Spår. Lyckades hitta ett boende via ett par andra Stockviks-åkare och även lift hem med dem.

Efter att ha servat resten av familjen under deras lopp i Mora, lördag och söndag så kunde jag på söndag kväll fokusera på att vila, ladda och fixa skidorna. Vallade med beprövad valla men hade en liten magkänsla att jag lagt lite väl tunt med fäste och lite väl kort oxå.

I starten i Mora hittade jag en fin lucka i femte led. Inte så tokigt. Snackade runt lite i startfållan och hittade en kille som siktade på att åka kring fem timmar. Visserligen hade han ett pers på bara strax över fyra timmar men det för en herrans massa år sedan. Bestämde mig för att hålla koll på honom.

Först släppte arrangören nå sponsorfolk, militärvasaåkare och veteraner. Jädrigt stressande att se dem forsa ut i mängder över startfältet. Kring fem över sju kom vi vanliga iväg.

Redan i backen kände jag att min magkänsla om fästet var sann. Det bet dåligt. Inte fel valla utan för kort och för lite. Tänk att man kan vara så korkad att man vallar annorlunda på rejs än på träning. Plantskalle!

Höll ögonen på killen jag snackade med innan start och slet hund för att inte tappa allt för mycket kontakt upp för backarna. Fick släppa en liten lucka då mjölksyran slog till ordentligt. Tog i kapp den luckan uppe på myrarna. Hade en riktigt fin morgon på myrarna. Minusgrader, fina spår och en underbar soluppgång.

Sen kan man nog sammanfatta resten av loppet som ett evigt stakande: Staka Staka Staka Staka Staka Staka Staka Staka Staka Staka Staka Staka Staka … Hade inte nog med fäste för mer än att på sin höjd markera lite med foten i de värsta uppförsbackarna. Hade sällskap med killen från starten och några till i princip hela resan.

Nått jag gruvade för var Lundbäcksbackarna. Men det gick bra att staka dem oxå. Konstigt! Från Evertsberg och in till Mora hade jag som vanligt ont o vänster armbåge. Ont som fasen. Imorse var det svårt att räta på den då den varit böjd ett tag. Måste ta tag i det där.

De sista 20-25km var en balansakt i att inte ta i för mycket utan metodiskt mala ner km-skylt för km-skylt. Minsta lilla man tog i för mycket ett ta så kom det en svacka och man fick dricka och sänka tempot en stund.

Vid Hemus tog bränslet slut och sista tre kilometrarna var riktigt tuffa att staka igenom. Hade inte velat staka en meter till då jag gick i mål. Tid 4:52:28. Riktigt nöjd!

Seedningslistorna kom ut här på kvällen och tiden ger andra tid till Vasaloppet nästa år. Bara att vänta på den 17 mars då anmälan öppnar.

Snittpuls under loppet blev 134 slag/minut vilket är exakt samma som jag tror jag hade på DKM+ 2012.

Sammanfattningsvis en riktigt fin resa från Sälen till Mora: Fint väder med minus hela tiden, bra spår och riktigt bra klunga. Toppen! Sen kunde skidorna ha haft lite mer fäste :-)

5 svar på “Öppet Spår 2013”

  1. Samma medelpuls som DKM verkar ju rimligt, men du har ju en himla låg maxpuls. Kan tänka mig att det i extremen åt andra hållet nästan finns pensionärer som åkt Vasan med samma medelpuls :-)

    Synd med fästet. Jag tolkade det som att du fått lite mer självförtroende i diagonalandet i år. Men uppenbarligen är du minst lika stark i stakningen också, jämfört med tidigare alltså.

    Du skriver om energitapp, men höll du trycket muskulärt? Någon krampkänning? Småbackarna på slutet är väl rätt tuffa att staka om kraften är slut.

    Min plan är att bara valla för första backen. Har noll självförtroende i diagonalen. Surt nog. Men vågar inte starta med blanka skidor om det snöar på lördag.

    1. Har ganska låg puls. Kring 40-42 i vila och i löpning 182-186 i max. Har haft så i många år nu.

      Hade gärna haft lite fäste till. Men är förvånad hur bra det ändå gick att hugga sig fram genom Dalaterrängen.

      Inga krampkänningar. Och bra tryck i musklerna. Den ömmande insidan på vänster armbåge är det som styr mest. Får söka efter lite konstiga stakpositioner som inte är effektiva för att kunna staka efter Evertsberg. Tyvärr. Vettetusan vad det är för något. Att staka i perioder med väldigt raka armar tex tär på energinivåerna. Och gnolandet i armbåge skaver på det mentala oxå.

      Helt blanka skidor är nog en rejäl utmaning. Bara lite stöd med foten gör stor skillnad. Men det har du koll på :-)

      Kör hårt på söndag!

  2. Hm, jag har nog inte full koll, än. Har kört fem långlopp i år på blanka skidor men om jag ändå lägger valla för första backen på söndag så ska jag tänka på dina ord!

    Blir inte klok på din puls. Jag har ca fem slag högre maxpuls och ca tio slag högre vilopuls men får ändå inte ihop det riktigt. Om jag bara tog och mätte upp mina tröskelnivåer (laktat) så skulle jag få en ledtråd till tänker jag.

    1. :-) Min tröskel paddelmaskin tex är 153-155. Min snittpuls på Södra Berget Runt 72 min var 156 (en hel del diagonal) Min tröskel paddling i kajak gissar jag ligger kring 158-160. Osv.

      1. Apropå penisionärer. Min medelpuls på Vikingarännet 2013 var 138, tid 3:37:21. Vilopuls 55, maxpuls 165-170. 73 år.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.