Vasaloppet 2017

…tänk att man har varit på ett trevligt arrangemang en hel helg. Och hem kommer man med en bild…på grinden till startfållan. Så kan det gå. Bilden ovan är i alla fall det jag har att bjuda på i bildväg från helgen.

Förberedelserna
Tänkte ganska mycket Vasalopp under veckan innan tävlingen. Lurade på upplägg av lopp och vallning. Kom överens med mig själv om en sak. Skulle inte gå in i väggen utan hitta en jämn fart genom hela loppet. Har bånkat tidigare och det är varken effektivt eller kul. Vallade skidorna på fredag kväll. Lite en chansning utan att ha vare sig sett snö eller testa nått. Gjorde ett par skidor då jag bara hade en slip som var intressant. Den andra slipen jag har är för plusfören och det skulle vara tydligt minusföre.

Resan ned och på plats prepp
Frugan hade fixat resa och boende för Vasaloppet. Så på lördag morgon blev jag upphämtad. Vi var fyra som åkte i en bil, tre åkare och en som bara körde. Lyxigt värre med chaufför! Trevlig resa ner med en väldig massa surr. Kände en av dem som var med i bilen men två nya att lära känna. Kul!

Det blev en lite dryg resa med trafik och snöande. När vi kom fram fick vi lunch serverat av ett annat gäng. Mat fanns lagat så det vara bara att sätta sig vid dukat bord. Sen flängde vi ned och hämtade nummerlapp. Döm av förvåningen: INGEN KÖ ALLS! Hur är det möjligt på Vasaloppet. Gick så lätt att man nästan blev nervös.

Sen var det vila och slöande. Jag hade ju vallat klart så det blev att attackslöa fram till middag som oxå blev serverad.

Fasen vet vad vi gjorde sen. Men vid 21:30 sladdade vi alla i säng och släckte. Sov gott till 04:00.

Starten
Ska vara helt ärlig: Jag tycker starten ser häftigare ut på TV än den är i verkligheten. När man står på gärdet så är det mest massa folk omkring en, men det är svårt att greppa helheten. Starten var lite speciell…plötligt lyfts bara grindarna och kakan med människor börja röra sig. Under tystnad. Jag höll mig mitt på startfältet och drog mig mot vänsterkanten i ingången till backen. Bra eller dåligt? Inte en aning. Jag kom upp med skidor och stavar i ett stycke i alla fall, så det får ses som en framgång.

Loppet
Efter ca 3km är man uppe för Backen. Där står 87km kvar skylten. Den är tung. Blytung. När vi åker till morsan och farsan i Hudik så är det 87km. Det tar en timme med bil. Trött i kroppen efter att ha stakat backen så känns 87km jädrigt överväldigande.

Myrarna var riktigt sega i år. Min kropp svarade inte, skidorna gled skit. Och det var så där lagom för mycket folk som åkte som det inte fanns någon morgondag. Kändes rätt pissigt. Efter typ 20 km började dessutom mitt drickasystem strula. På det hela taget var jag sugen att kliva av i Risberg, ta en kaffe och skänka skidorna till vem helst som ville ta dem. Men jag strävade på.

I Evertsberg hände det något. Hade fått fart på drickasystemet, dragit några gel, skidorna började gå bra…och helt plötsligt började det kännas rätt ok. Dessutom började vildstakarna bli möra och tempot i spåret blev lite mer rytmiskt.

Från Evertsberg och in till mål gick det väldigt bra. Tog en hundra åkare, märkte inte av Lundbäcksbackarna (ärligt jag fattade inte att vi passerade dem), hade inga downperioder och var generellt rätt aktiv och kände mig ”pigg”. Riktigt skön känsla. Är glad att jag inte kastade in handduken i Risberg.

Från Eldris och in mot mål var det kubbning. Det märktes att folk runt omkring en ville mycket. Leden rätades ut och folk började trilla av. Själv fick jag släppa min sista rygg 1km från mål. Då var soppan slut i kroppen. Och det känns ju helt ok att gå tom först då.

Tid i mål: 4:54:27
Placering: 549

Tiden är sämre än frugans familjerekord och ca 2min sämre än mitt pers. Men rent seedningsmässigt är det det närmast jag varit 1:a led. Drygt 2min snabbare (49 platser) och jag hade haft 1:a led.

Efteråt
Kalasade som jag aldrig sett mat efter loppet. Innan jag somnade hemma slank följande ner:
– Vasaloppsmaten med pilsner och bröd
– Kaffe, toscabulle och kexchoklad
– Stor pizza med vatten
– Godispåse
– En starköl
– Resterna av dotterns födelsedagstårta som fanns kvar då jag kom hem sent på kvällen

Lovade mig själv att detta var sista Vasaloppet/Öppet Spår…men nu vet jag inte om jag står fast vid det.