Vågryttaren The Story

Det här var kul på riktigt…Vågryttaren var verkligen tokbra! Tack alla ni som jobbade med arrangemanget för en skön helg. Fotot ovan från starten: Bosse Törnberg/Vågryttaren.

För den som vill se fler bilder från Bosses kamera så kolla in här.

Nedan lite bilder som jag tog åsså text till det.

Nedresa och grillrajj

Grill på lördag kväll på NPK

På lördag eftermiddag reste jag ned till Göttelaborj. Lämnade familjen i skidtunneln i Torsby. De hade kul samtidigt som jag hade kul. En schysst kombo. Landade på NPK vid 17-tiden. Fick skrota på plats innan SS2-paddlarna började rasa in på klubben. Sen gick grillen igång och det grillades, dracks nån pilsner och tjötades. Jädrigt nice!

Somnade i mitt tält kring 23. Sov som en prins.

Morgonkvisten
Jag vaknade strax före tuppen kring 06-snåret. Smög in på klubben och började på frukost. Fick sällskap av några morgonpigga själar. Sopade i mig två smörgåsar, fånigt starkt pulverkaffe och lite kvarg (kvargen smakade skit).

Medelvinden i Marstrand på morgonen gjorde nog vissa nervösa

Under morgonen kollade vi regelbundet medelvinden på Marstrand. Inte utan att det killade lite i magen.

Sen började hallaballoet när alla paddlare, surfskis, kläder etc skulle packas in i bilar för transport mot samlingsplatsen vid Älgöfjorden. Tur att Pedro kom och agerade ordningsman åt oss :-)

Mycket fix och rörelse när femtioelva paddlare med grejer ska lämna NPK.

Mot starten

Registreringen

Efter lite bilåkning så kom vi fram till konferensgården som var samlingsplats för registrering. Som vanligt fick man skriva på lapp att ja!…jag är vuxen och har eget ansvar och kan hantera min utrustning. Nummer lapp klistades på båten och sen var det lastning i bussen (IFK Göttelaborj supportbuss…fint ska det vara).

Trent drar info i bussen på väg mot start

Under resan mot Marstrand höll Trent låda tillsammans med Evy och Emma. Satan i gatan vad mycket information. Jag halkade nog av redan vid slutet av första meningen. Morgondrucken i skallen och ögonen var jag inte direkt mottaglig för information på engelska i massor. Tur jag hade läst PM som alla andra (NOT).

Väl framme skulle det ångestpinkas och pysslas och snackas. Tiden gick fort och plötsligt bar det av mot start. Kul att få paddla i samlad trupp mot starten. Vackert och häftig känsla kring Marstrand.

Leif preppar sin surfski inför start
Trent ordnar med paddeln
Skidor upplagda vid Marstrands Kajak inför sjösättning
Nervös väntan
På väg mot starten
På väg mot starten
På väg mot starten
På väg mot starten

Loppet
Asså. Det här med surfskistarter. Vad är det med det egentligen? Det är ju alltid pårökt! Tror inte jag varit med om en enda klinisk start än. Inte denna gången heller. Först gav startbåten 5-minuterssignal. Sen försvann den för att leta efter något/någon. När de kom tillbaks så låg vi fortfarande och guppade vid starten (som borde ha gått för nån minut sedan). Sen kom en 2-minuterssignal och en 1-minuterssignal. Plötsligt PANG! Åsså gick starten. Jag var lika sömndrucken som på bussen så jag halkade i väg lite i skvalpet. Hmmm.

Som tur var hade jag lagt mig lite strategiskt bredvid Johan Stenberg. Så jag fick en fin våg att hänga på efter starten i det första hårda rycket. Sparade en del energi på detta.

När vi kom ut på öppet vatten började det hoppa ordentligt. Sjö från väst studsade in motklippor och kom farande i alla riktningar. Bra stökigt och tekniskt. Och så var det hela de första två kilometrarna ut till rundningsmärket i fjorden där downwinden började. För första gången på surfskilopp kunde jag njuta av stöket och bullret. Satt så löjligt bra i min Swordfish S. Kunde i godan ro mosa på i vågorna. Visst fick jag vara vaken på vad som hände i vågorna men absolut bekvämt. Gött!

Rundade märket vid 2 km som fyra med känning på trean. Toppen. Så pass bra trodde jag inte det skulle funka. Sen följde kring 12 km medvind i tre delar.

– En del fina surfvågor som krävde en koncentration men som räntade bra om man lyckades fånga vågor.
– En del plattvatten med lite vind i ryggen.
– En del flacka snabba vågor med ökande vind i ryggen.

I slutet på första delen tappade jag en position då Martin Nordstrand gled ikapp och förbi. På del två höll jag min position. På del tre tappade jag två placeringar. Så här efteråt så var jag för passiv på del tre. Skulle ha paddlat hårdare och jagat de flacka vågorna mer än jag gjorde. Tog det för lugnt med paddlingen helt enkelt. Lärdom! Detta är nått jag behöver öva på: När man ska gasa och bromsa.

Kom i mål som sjua. Är bra nöjd med mitt lopp på det stora hela, även om det finns en hel del som skulle kunna ha gjorts bättre. Helt ärligt är det första gången på surfskilopp som jag inte kännt mig bedrövad efter paddlingen…nu kontrollerade inte elementen mig utan jag kunde vara med naturen och leka.

Wangler efter målgång

Epilog
– Närmare 80 mil körning hem
– Drygt 9h
– Hemma 00:45
– Ett kaffe och kanelbullestopp
– En tankning
– Ett laststopp i Torsby
– En nära döden upplevelse då en idiot vek ut precis då vi låg i sida med honom under omkörning. Han kan inte ha sett sig om innan han vek ut för omkörning oxå.

Har ni inte annat för er nästa sommar: Kör Vågryttaren. Gör det!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *